Henry Notakers Norsk Matkultur
Edward G. Fölsch:
Resa i Norrige år 1817.
Strengnäs 1818.
Sälskapstonen i Christiania och i nästan alla Norriges Städer är munter och utan etiquettens tvång. Den af Montaigne så kallade Art de la gueule, har ej gjort mycket stora framsteg; men alt hvad man äter, är vanligvis godt. Utom vid mycket högtidliga tilfällen brukas sällan mer än 2 à 3 rätter, som vanligtvis bestå af fisk, hvoraf Norrige har en otrolig mängd varieteter, och stekt kött eller vildt. Om Sommaren består deserten af flera sorter bär och frukter. Hos de förmögnare finner man väl anlaggda Orangerier och Trädgårdar.
(...)
Vid Näs [i Telemark] är ett vattenfall, som drifver några Såg- och Mjölqvarnar. Alt röjde på detta ställe den största fattigdom. En gumma var sysselsatt at baka så kalladt Flad- eller Tun-bröd, som man både på mjölets och brödets smak kunde finna, att det till en del bestod af bark. Sedan hon knådat degen något litet, bredde hon ut den mycket tunt med en kafle, och strödde öfver och under något bättre mjöl. Kakan lades sedan på en rund jernplåt, under hvilken var eld, och efter några minuter var brödet färdigt. Detta är visserligen ett behändigt sätt att tilreda bröd, då det hvarken fordrar mycken tid eller mycket besvär; men jag tror att detta bröd ej är mycket födande, och att knäckebröd, som är aldeles okändt i Norrige, har ett stort företräde. Allmogen nyttjar i de flesta trakter, undantagande til Jul och andra Högtidligheter, nästan endast bröd af hafra och korn *), hvilke fordom vore nästan de enda sädesslag, som odlades i Norrige. Fladbröd af Potatoes är rätt godt; men dess tillredning lärer fordra mycket besvär. Äfven af Råg och Korn är det icke obehagligt och brukas af förmögnare Folk, isynnerhet till fisk.
(...)
Nordländingarne, komma hit [til Bergen] första gången i Maji och Junii, och andra gången i Julii och Augusti månader, med stora, ingenting mindre än vackra, på klink byggda Jakter, utan däck och utan bogspröt, med en mast, hvilken är försädd med ett anda ofantligt stort segel. – Dessa besynnerliga fartyg äro dårliga kryssare; men sägas ändock vara för ändamålet tjenliga; vanan lärer väl, mer än alt annat, göra, att de anses för sådana. Fisken är på dem lastad till en otrolig höjd, och betäckt med bräder, som ganska ofullkomligt skydda den för havsvågorna och regnet, hvilket likväl ej synnerligen skadar Torr- eller Stock-fisken. Denna fisk tilredes, äfven som Klippfisken, förnämligast af Torsk, som vid lektiden kastar sig i en otrolig mängd på Norriges nordvestra kust vid Lofoden. Sedan rommen och lefvern blifvit uttagne, hänges fisken att torka, eller saltas den och torkas på klipporna, hvaraf den har fått namn af Klippfisk.
*) Korn kallas i Norrige Byg, hvilket Isländska namn det ännu bibehåller i Jemtland och några andra Svenska Provinser.
HOME – OLD COOKBOOKS - ABOUT
Last update 22
SEPT 2009